Spira

Eva Gouriye från Syrien bor numera i Sävar. Bild: Malin Grönborg

Lämnade Syrien, nu jobbar Eva med unga flyktingar

Bara att tänka på Syrien får Eva Gouriyes ögon att fyllas med tårar.
– Man måste ha ett hemland, och vårt är borta. Men Sverige är ett bra land som ger oss en chans.

Kategorier: Spira möter 

Eva Gouriye välkomnar oss ute på den kalla trappan med ett varmt leende. Här i villan i Sävar bor hon tillsammans med sin man Salim och två söner. En vuxen dotter bor i Stockholm. Vid den sprakande brasan inne i vardagsrummet bjuder hon på kaffe och hembakad gräddtårta.

- Jag bakar gärna och lagar mat, berättar hon och frågar vilka av bären på tårtan jag tycker bäst om innan hon skär upp en bit.

Eva Gouriye har just avslutat veckans arbete på Tundalsskolan i Robertsfors, där hon jobbar som studiehandledare i matematik för ensamkommande barn, många från Afghanistan.

- Jag kan förstå dem och känna med dem - jag har ju också invandrarbarn. Jag berättar för dem att det bästa sättet att få en bra framtid i Sverige är att lära sig språket och utbilda sig, säger Eva och berättar om barnens sorg över att inte vara med sina familjer eller ens veta hur de mår.

 

Flyttade för barnens framtid

Jag frågar hur hon själv känner när hon tänker på situationen i landet som hon flyttat ifrån, Syrien.

- Nej, jag kan inte prata om Syrien. Jag känner en så stor sorg. Det är ett jättefint land, som jag inte kan besöka. Där fanns min barndom och hela mitt liv och det har bara försvunnit, säger hon och tystnar.

Eva kom till Sverige tillsammans med sin familj för snart två och ett halvt år sedan, men flytten från Syrien hade startat flera år tidigare.

- Det var krig i Irak, men ännu inte i Syrien. Min man tänkte att det nog skulle bli krig där också och ville flytta för att barnen skulle få en bra framtid.

I staden Qamishli levde familjen ett bra liv. Salim hade en privatklinik där han arbetade som läkare och Eva var lärare på en handelsskola och hyrde ut bröllopsklänningar som sidosyssla. Men oron för framtiden fick Salim att flytta till Danmark, och ett år senare följde resten av familjen efter. När kriget väl startade var de tacksamma att inte längre befinna sig i Syrien, men livet i Danmark var inte helt enkelt.

- Vi mötte mer rasism i Danmark än här. När min man fått dansk läkarlegitimation lyckades han inte få något fast jobb och vi flyttade fyra gånger på fyra år, berättar Eva.

Med hjälp av läkarkontakter i Sverige valde familjen att ta klivet över Öresund, och hamnade till slut i Sävar. Salim fick fast jobb och därefter permanent uppehållstillstånd.

- Allt gick jättebra och vi är väldigt tacksamma. Sverige är ett bra land, som ger oss chans att jobba och utvecklas.

 

Förvirrade att de kunde danska

Eva själv ville snabbt komma igång med svenskstudierna och gick till Komvux med dottern för att göra språktest. Bedömarna blev lite förvirrade av att de svarade på danska, men lät dem hoppa över SFI och gå direkt på en grundutbildning i svenska. Därefter gick Eva Korta vägen, en utbildning skräddarsydd för att få akademiker från andra länder snabbt klara för arbetsmarknaden. Efter praktik som studiehandledare för ensamkommande barn på Tundalsskolan blev hon erbjuden jobb där.

- Egentligen är det min dröm att arbeta som ekonom, som jag är utbildad till, och som lärare behövs ju bra nivå på språket. Men när jag började insåg jag att det inte var så svårt och mitt språk har utvecklats.

Vid sidan av arbetet ska Eva gå en tolkutbildning på distans, som hon just blivit antagen till, och har planer på att ta körkort till sommaren. Hon ska också hjälpa arabisktalande på ett asylboende i Umeå med deras svenskstudier.

 

Vän i Umeå gav sammanhang

När Eva hade varit i Sverige ett par månader hörde hon talas om Vän i Umeå, en mötesplats för svenskar och invandrare. Hon anmälde sig och blev hopmatchad med Åsa Norin, en av initiativtagarna.

- Jag fick stor hjälp av Åsa. Det är skönt att ha någon bredvid dig, som du kan fråga vad du vill. Hon var den första svenska person jag blev vän med!

Vän i Umeå har gemensamma aktiviteter för alla som är med, som utflykter, tacomiddagar och knytfika. Nästa steg är att ordna gruppträffar för personer med liknande intressen, exempelvis skogsutflykter och biobesök.

- Först och främst har det gett mig en känsla att jag är accepterad av det svenska samhället. När jag varit med i några månader fick jag en fråga om att vara med i ansvarsgruppen och blev väldigt stolt!

 

Bra med svensktalande kompis

Eva intervjuar de arabisktalande som vill vara med, för att kunna matcha ihop dem med svensktalande. Hon brukar tipsa invandrare hon träffar att det är bra att vara med i Vän i Umeå, bland annat för att utveckla språket.

- När de kommer till träffarna och ser att jag är invandrare och en av de ansvariga där tror jag att de förstår att det är en bra verksamhet, annars skulle jag ju inte vara där.

Från början i Vän i Umeå var det fler invandrare som var intresserade av kontakt än svensktalande, men på senaste tiden har det blivit tvärtom, med fler svenskar som vill hjälpa till.

- Det är väldigt bra om man får någon svensktalande som kompis och känner att samhället accepterar en, för man påverkas mycket av det, precis som man påverkas av att mötas av avstånd.

Senast uppdaterad: 7 september 2016

Dela

Engagemanget i "Vän i Umeå" har gett Eva Gouriye en känsla av att vara accepterad av det svenska samhället.

Bild: Malin Grönborg

Eva Gouriye

Ålder: 49 år

Familj: Man Salim och tre barn 15, 19 och 23 år.

Bor: Sävar med man och de två yngsta barnen.

Uppvuxen: Qamishli i Syrien.

Yrke: Utbildad ekonom, arbetade som lärare på handelsskola i Syrien. Nu studiehandledare.

Språk: Modersmål arabiska, men talar också syrianska, danska, svenska och engelska och bulgariska (har bott i Bulgarien i två år).

Senast jag...

… grät

- Nu, när du frågade mig om Syrien. Jag gråter när jag pratar om eller tänker på Syrien.

… bad

- Kanske tusen gånger per dag säger jag "Tack, Gud". Jag tackar Gud för allt, att vi är trygga och har hälsan.

… njöt av livet

- Jag är en person som alltid är nöjd. Senast jag njöt extra var när jag fick mitt jobb.

… längtade hem

Här är jag ju hemma varje dag, men till Syrien längtar jag väldigt ofta, särskilt när jag tänker på att jag inte kan besöka landet.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!