Spira

Maggan Rehnberg har kaptens grad. ”Det är lite skämmigt eftersom alla andra jobbar jättemycket för att bli kapten och jag blev det direkt som fältpastor”. Bild: Lina Eriksson

Präst från Vännäs blir pastor i fält

Vanligtvis är hon präst och pedagog i Vännäs. En vecka om året byter Maggan Rehnberg om till uniform och blir fältpastor.

Kategorier: Mötet 

Det rullar stridsvagnar längs Umeås gator och från I20-skogen smattrar det mer än vanligt när Hemvärnets 13:e bataljon har övning sommaren 2016. Vilket fingerat scenario som de hundratals soldaterna övar är hemligt, men det skulle kunna vara ett anfall mot kraftverket i Stornorrfors eller attacker på länets nyhetsredaktioner.

Styrkorna leds av en stab på 20 personer, där bataljonspastor Margaretha "Maggan" Rehnberg ingår. I stabsrummet på I20-området ligger kartor utspridda över borden, så dit får ingen utomstående komma. I stället tar Maggan oss med till fältköket där lunchkärlen som innehållit kycklinggryta precis återlämnats. Snart ska 400 personer i skogen ha viltskav till middag, så för kökspersonalen är övningen egentligen ingen övning - det är alltid skarpt läge.

- De här dagarna är lite som ett jättestort rollspel, ett läger för vuxna, konstaterar Maggan efter att ha småpratat med kockarna, som också har avtal med Försvarsmakten om att ta ledigt från sina civila jobb för att årligen göra ett visst antal övningsdagar.

Som fältpastor ansvarar Maggan för själavård, andakter och gudstjänster.
I veckan har hon även fått i uppgift att titta närmare på bataljonens grav- och begravningsrutiner.

- Hur gör vi om 30 fiender och 30 av våra soldater dör? Var förvarar vi kropparna?

Maggan ska också skriva ett brev till anhöriga som förlorat någon nära. Dagarna framöver funderar hon på formuleringarna medan hon träffar soldater på fältet. Som fältpastor brukar hon besöka olika grupper varje övning. Sist var det båtgruppen utanför Robertsfors där hon fick åka Stridsbåt 90, den här veckan ska hon hälsa på mc-
ordonnanserna, alltså kurirer på motorcykel. Maggan har valt att inte bära vapen. Däremot har hon uniform.

- Första gången jag tog på den kändes det som jag klädde ut mig, men nu hör den till. Det är ju fantastiskt bra kläder!

I sin högra benficka har hon - precis som alla andra - ett första förband. I sin vänstra har hon den gröna Fältandaktsboken med kända psalmer, böner på olika språk och för skilda trosinriktningar samt tänkvärda verser.

- Det är fint att få ha en stilla stund och tänka på något annat. Mycket de gör under övningarna väcker många tankar.

Kanske är det därför korum, som gudstjänsterna kallas inom militären, brukar vara välbesökta. Första gången tryckte Maggan upp 40 sångblad, men det kom 80 personer. För två år sedan på Gumboda hed samlades nästan 700 personer utomhus för att sjunga ackompanjerade av Hemvärnets musikkår och höra Maggan predika.

Det var år 2009 som Maggan Rehnberg, rätt förvånad över bataljonschefens fråga, tackade ja till att påbörja utbildningen till bataljonspastor. Hon hade ingen erfarenhet av militären, men gillade utmaningen.

- Första året satt jag mest som ett frågetecken, säger hon och skrattar.

Känslan av att komma in i ett helt nytt sammanhang med speciella kläder och mängder av förkortningar och fackuttryck gav nya insikter. Inte minst för det egna jobbet och engagemanget i kyrkan.

- Det är viktigt att vara tydlig och informativ! Ingen ska känna sig osäker eller dum i en gudstjänst. Om jag inte känner mig trygg första gången jag kommer till kyrkan, kanske jag aldrig kommer tillbaka, säger hon, som tycker att Hemvärnet påmint henne om vikten av att se människors olika styrkor och ge dem uppgifter.

- Ibland nedvärderar vi människor och vad de kan, säger hon lite självkritiskt.

 

Delaktighet och "vi" är ord som återkommer när Maggan pratar om kyrkans liv. Under torsdagarnas ungdomskvällar lagar ungdomarna mat tillsammans och ansvarar för andakten. Själv ser hon sig oftast som coach. Någon reklam för gruppen har hon aldrig gjort - "är det tillräckligt bra berättar man för kompisarna". Och det verkar fungera - i år går 30 ungdomar ledarutbildningen i Vännäs. Även helgernas gudstjänster ska präglas av delaktighet. Olika gudstjänstgrupper med varierade åldrar turas om att planera söndagarna.

- Det är inte att jag är lat, utan det är bibliskt att dela på uppgifterna. "Vi" är ett av den helige andes vanligaste ord!

Redan som tonåring, när hon som nykristen var engagerad i EFS i Boliden, fick hon vara mötesledare. Sedan följde tio år av årliga besök i en kyrka i Sankt Petersburg där delaktigheten var helt avgörande för den underjordiska församlingen, som träffades på olika platser varje vecka.

- Alla som var med på gudstjänsten skrev vad de ville bidra med på små lappar och skickade fram till mötesledaren, minns Maggan. Det var fantastiskt!

 

Även inom Hemvärnet är "vi" ett viktigt begrepp.

- Många är ju med för att de känner ansvar för samhället och kan bli utkallade vid bränder och eftersökningar.

Efter senaste årets terrordåd i Europa och diskussioner om att återinföra allmän värnplikt tycker Maggan Rehnberg att det verkar som att fler unga, både män och kvinnor, söker sig till Hemvärnet. Om två år träffar hon soldaterna igen för nästa stora övning i fält. Dessförinnan ska hon till Enköping tillsammans med stabspersonal från hela Sverige. Och förstås fortsätta vara präst och pedagog i Vännäs församling.

Senast uppdaterad: 28 oktober 2016

Dela

I sin vänstra benficka har fältpastor Maggan Rehnberg den gröna andaktsboken.

Bild: Lina Eriksson

Fältpastorer...

  • Har kunskaper i själavård, personaltjänst, krisstöd och Försvarsmaktens värdegrund
  • Är vigd/ordinerad inom de av svenska staten erkända trossamfunden
  • Har teologisk examen eller utbildningansvarar för militära själavården
  • Genomför korum, minnesgudstjänster och utbildar i krisstöd.

3 milstolpar

1980 - Reste till Sankt Petersburg

Vänförsamlingen i Sankt Petersburg som vi besökte från gymnasiet och tio år framåt. Mötet med den underjordiska församlingen där kyrkan var förbjuden har påverkat mig jättemycket. Det var jättefarligt att gå dit, men de firade fantastiska gudstjänster där alla som var med bidrog med en sång, en bön eller något annat.

 

1990 - Fick sjuk son

Vår nyfödde son var svårt sjuk och vi levde i dödsskugga i sex år innan han som genom ett mirakel blev friskförklarad. Jag lärde mig hur man bemöter någon som har ett sjukt barn och som är rädd för döden. Ingen vågade prata med mig om döden, om hur det kändes att han kunde dö. Många ville förmedla ett hopp, men ibland måste man få stanna i det svåra.

 

1996 - Började i bönegrupp

Sedan jag flyttade till Vännäs är jag med i en bönegrupp som funnits i 30 år. Det är ett helt otroligt nätverk med kvinnor som träffas varannan vecka. Vi pratar och delar böneämnen med varandra. Jag påminns om att bönen är ett vi. Om jag inte orkar be, så orkar någon annan bära mig i bön.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!