Text Eva Gustafsson | 15 december 2016

Kategorier: Eldsjälen 

De flesta har kanske aldrig varit i närheten av häktet, men Katarina Sundbaum kan berätta om både miljön och människorna där.

- Det finns de som menar att jag slösar bort min tid på att göra besök i häktet. Själv tänker jag att om mina söner satt där skulle jag vilja att någon kom till dem.

Katarina tycker att vi ofta är snabba på att döma andra utan att veta särskilt mycket. Det finns omständigheter som gör att vi blir de vi blir och alla har inte samma utgångspunkt i livet. Hon påpekar att hon aldrig vet vad den häktade ska ha gjort.

- Jag tror inte att någon av alla dem jag hälsat på har sagt något om det, även om jag naturligtvis lyssnar om de vill berätta, säger hon. Vi pratar om familjen, bilar, jobb och om livet. Det kan bli både skratt och tårar.

Katarina känner sig ofta trött av att ha gett av sig själv och sorgesam när hon tänker på den andres situation. Hon säger samtidigt att hon är en positiv och ganska glad person.

- Jag tror att om du mår bra har du lättare att ge till andra, säger hon. Livet är dessutom för skört för att gå runt och älta saker i onödan!

Senast uppdaterad: 15 december 2016