Johanna Wikberg var säker – präst skulle hon inte bli. I dag pluggar hon till präst och trivs både i kyrkan och med ensamhet. Ett år valde hon att fira jul i sällskap med en hund och en katt.
Text Helena Andersson Holmqvist | 14 december 2017
Kategorier: Spira möter
Det var längtan efter tystnad och miljöombyte som fick Johanna
Wikberg att söka sig till Umeå. Hon lämnade Göteborg, där hon
studerar teologi, för en termins studier här.
Göteborg är för stort, det är för mycket folk och buller och för
lite snö. Jag uppskattar lugnet här och att det är nära till skog
och landsbygd, konstaterar Johanna.
Till Göteborg flyttade Johanna från hemstaden Sundsvall för att
gå en konstskola, men efter ett tag började hon i stället läsa
genusvetenskap på universitetet. Det var där hon upptäckte
queerteologin, teologi som inte är heteronormativ.
- Jag läste en bok av Justin Tanis, och han blev min stora idol.
Efter det insåg jag att jag måste läsa teologi. Men präst skulle
jag inte bli, det var jag säker på.
Johanna hade en bestämd bild av präster, som hon inte tyckte att
hon passade in i. Men så småningom ändrades hennes inställning.
Flera personer frågade uppmuntrande om hon inte funderat på att bli
präst. Hon mötte andra präster som inte heller passade in i mallen.
Och sist men inte minst insåg Johanna att i Ekho, en ekumenisk
grupp för kristna hbtq-personer, mötte hon människor i kris och
pratade om sin tro, precis det hon inte trodde att hon klarade av.
Och det var något hon ville fortsätta göra.
- Jag såg ingen brinnande buske, men kände en lutning som inte
kom från mig själv, och jag valde att följa den lutningen, säger
Johanna.
Även när hon bortser från den andliga aspekten tycker hon att
prästyrket verkar spännande.
- Det är så varierat! Tidigare såg jag mig själv i en
innerstadsförsamling, jobbande i projekt och nätverk, springande
från möte till möte med en kaffekopp i handen, säger hon med ett
skratt.
- Men sedan jag kommit till Umeå och gjort utflykter till
ställen som Ammarnäs och Granö har jag funderat mer på en
landsbygdsförsamling. Som präst har jag ju möjlighet att jobba
nästan överallt!
Sedan i våras är Johanna ordförande i Ekho, en förening som
spelat stor roll i hennes liv, redan innan hon blev engagerad i
den. När hon gick gymnasiet hittade hon Ekho på nätet, och bara att
veta att det fanns en förening för kristna hbtq-personer betydde
mycket. Efter några år i Göteborg åkte hon på ett läger som Ekho
anordnade. Polarkakorna med ost och paprika, andakterna och de sena
kvällarna med prat kändes igen från tidigare läger, men någonting
var nytt.
- För första gången kunde jag ha båda mina fötter på samma
plats. Jag kunde vara både kristen och hbtq. Annars var jag ofta
queer i ett kristet sammanhang eller kristen i ett hbtq-sammanhang.
Nu var jag med människor med liknande erfarenheter som jag, som
förstod det jag pratade om.
Som engagerad i Ekho har Johanna bland annat varit inblandad i
projektet "Församling för alla", som genom enkäter kollade hur
situationen är för hbtq-personer i församlingar i Västra Götaland.
Hon föreläser om hbtq, queerteori och trans- och queerteologi, både
genom Ekho och som privatperson. Den vanligaste mottagaren
beskriver hon som en församling som kommit fram till att de vill
att alla ska vara välkomna, men inte vet hur de ska göra.
- Jag tycker det är jättefint att de vill öka sin kompetens! De
förstår att det krävs mer än att bara säga "alla är välkomna". Det
räcker inte för en ickebinär person i ungdomsgruppen. De måste göra
något mer, betonar Johanna.
Nu är hon aktuell som Ekho-representant i boken "Välkomna
varandra" som kom ut på Libris förlag i november. Det är en
antologi med texter ur ett frikyrkligt perspektiv som bejakar
samkönade relationer. Johanna har själv en bakgrund i EFS, som hon
beskriver som en frikyrkligt präglad kultur.
- Boken är något av det första i sitt slag. Det finns
frikyrkoförsamlingar som vill vara inkluderande och det måste
finnas något skrivet om hur de kan tänka. Boken är både
människonära och bibelnära ur ett frikyrkligt perspektiv.
Snart är terminen i Umeå slut för Johanna, men först blir det
paus för julfirande, antingen med sambon Ellens familj i Umeå eller
med Johannas egen familj i Sundsvall. Någon gång vill hon fira jul
på egen hand igen, som hon gjorde för några år sedan. Då åt hon
jullunch med en vän, gick i kyrkan och tillbringade resten av
julafton i soffan med en hund, en katt och en påse chips.
- Det var jättefint och det gör jag gärna fler gånger! Jag
tycker om att ta ett steg tillbaka och bejaka min längtan efter
tystnad och att saker är på riktigt. Firandet med all plast och
allt kött ger mig bara klimatångest.
När hon själv blir präst och ska förbereda en midnattsmässa
eller julotta lägger hon gärna ett queerperspektiv på
julevangeliet. Det handlar inte bara om att se att Jesus familj är
en typ av queerfamilj med två pappor och en mamma, utan om ett
maktkritiskt perspektiv och att utgå från de som är
marginaliserade.
- I julevangeliet finns mycket utsatthet att identifiera sig
med. Det handlar om att Guds son inte får plats bland andra, utan
föds i ett stall. På grund av att han är annorlunda tvingas han
sedan på flykt, precis som många andra människor i världen i
dag.
Senast uppdaterad: 13 december 2017

”För första gången kunde jag ha bådamina fötter på samma plats. Jag kunde vara både kristen och hbtq.”
Bild: Helleday Arts
Ordlista
Heteronormativ - utgår från heterosexualitet som norm
Hbtq - ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, trans-
och queerpersoner.
Queerteologi - en strävan att tolka Bibeln och kristendomen ur
ett perspektiv som inte har heterosexualiteten som norm och
förförståelse.
Ickebinär - kan användas av en person som identifierar sig som
mellan, bortom eller med båda könskategorierna man och kvinna.
Detta är Johanna
Ålder 28 år
Bor I Umeå under hösten, annars Göteborg
Familj Föräldrar, bröder och sambo Ellen, men jag räknar in fler
i familjen, som min bästis, mitt gudbarn och många vänner.
Studerar Teologi. Prästvigs i början av 2020.
Gör på fritiden Tecknar serier, läser, gör utflykter,
fjällvandrar och äter chips.
Aktuell
med Antologin "Välkomna varandra" med texter av bland andra André
Jakobsson, Sävar, och Esther "Feministpastorn" Kazen.
Senast jag...
… började om
Denna höst när jag flyttade 100 mil. Det var jätteskönt. Jag kan
rekommendera det!
… längtade hem
Jag har en stark hemlängtan, men jag vet inte var hemma är -
Göteborg, Umeå, hus på landet, lägenhet…
… njöt av livet
När vi i veckan hälsade på hos två vänner som bor fem mil från
Umeå och tittade på deras hus, höns och katter. Det var
härligt!
… skrev en insändare
I våras när jag skrev en replik på en insändare som hade
ifrågasatt transpersoners liv.

Publicerad i Spira
Nr 6 2017
På webben
14/12 2017