Text Erica Dahlgren | 7 september 2017

Kategorier: Viktigt på riktigt 

"Mina relationer. Det blev tydligt för mig när jag fick bröstcancer för ett par år sen. När cancern kom backade en del bekanta från mig medan andra klev fram. Jag fick se vilka som ville fortsätta att ha band till den sjuka Annakarin och vilka som inte orkade. Jag tror att alla gjorde så gott de kunde utifrån sin förmåga, men jag blev överraskad flera gånger! Den här upplevelsen har hjälpt mig att förstå vilka relationer jag verkligen ska lägga krut på.

En av överraskningarna var en pojke inom släkten. Han var bara barn när jag blev sjuk och hade många frågor om cancern. Ska du dö? Hur tar man bort ett bröst? Hur fungerar det nu när du ska ha ett löst bröst på ena sidan ett tag?

Han var med på en utlandssemester efter en av mina operationer. Det var första gången jag skulle bada med ett lösbröst i baddräkten. Efter doppet i poolen ropade han ogenerat så att alla i solstolarna runt omkring hörde - " Hur gick det? Lossnade bröstet? Sjönk det till botten? "

Jag kunde lugna honom och alla andra runt poolen med att lösbröstet flöt, så det gick bra att sätta på plats igen om det skulle lossna.

Han är en av dem som kommit mig riktigt nära efter cancern.

Senast uppdaterad: 12 december 2017