Text Ulrika Ljungblahd | 19 oktober 2017

Hur mår de som jobbar med utvisningar av ensamkommande unga?

- Att tvinga barn att lämna ett säkert land kan framkalla stress. Jag har främst studerat två av aktörerna, poliser och socialsekreterare, eftersom de är juridiskt ansvariga för barnen så länge de befinner sig i Sverige. Poliserna har ett tydligt problem-
orienterat uppdrag och stort stöd bland kollegor. Socialsekreterarnas roll - att stötta barnen - är mer diffus. De mår sämre, även om de har ett högt socialt stöd.

 

Du föreslår ett gemensamt centrum för dem som möter
ensamkommande unga. Varför?

- Migrationsverket, kommunen och polisen behöver komma närmare varandra för att åstadkomma det alla ändå har för ögonen - barnets bästa. I dag upplever alla aktörer sig ensamma. Även om de har olika roller, och inte alltid ska vara överens, blir det också mer begripligt för ungdomarna. Ett tvångsåtervändande kan nog aldrig upplevas bra, men åtminstone respektfullt.

 

Vilket intresse möter du för de här frågorna?

- Bland praktikerna är intresset stort. Det finns en oro bland personalen hur de ska klara jobbet känslomässigt. Jag tror att forskarvärlden och praktikerna behöver mötas. Då kan det hända fantastiska saker! Det säger jag efter tio års erfarenhet av socialtjänsten.