Text Eva Gustafsson | 14 december 2017

Kategorier: Eldsjälen 

- Jag satt i kyrkbänken och blev plötsligt så gripen av rummet!

Dagen efter gick jag runt och fotade allt jag såg, berättar Lennart Forsgren.

Han har gett träsniderier till andra församlingar där han haft sitt hjärta. Skillnaden den här gången var att hans fru Vivi-Anne fick rycka in.

- Träet började mörkna på vissa ställen. Allt är snidat i ett enda stycke av björkträ, så jag hade varit tvungen att börja om ifall det inte gått att ordna, berättar Lennart.

Vivi-Anne Forsgren, som tog sin kantorsexamen samtidigt som maken Lennart på 1950-talet, tog fram sina penslar och skred till verket.

- Jag var så nervös, erkänner hon. Det var ångestfyllt, men härligt! Jag ville inte dölja själva träet för mycket, men lite guld och silver ville jag ha eftersom barnen tycker att det är vackert när det glimmar.

Med lätt hand och mjuka toner satte hon färg på Lennarts sniderier, som visar upp kyrkans liv och budskap. Här finns dopfunten, nattvardskärlen, orgeln och predikstolen, men också en fläta längst i botten.

- Det är människorna, förklarar Lennart. Församlingen behöver kyrkan och kyrkan behöver församlingen.

Senast uppdaterad: 12 december 2017