Spira

Lena Maria Nilsson upptäckte en släkthistoria om en förstörd sejte och ögonsjukdomar. "Det blev en ögonöppnare för mig, att det andliga är en viktig del för att få balans i livet." Bild: Malin Grönborg

Släktförbannelse blev ögonöppnare

En ögoninflammation, en helig sten och en släktförbannelse fick Lena Maria Nilsson att söka sig till kyrkan.

Kategorier: Spira möter 

Det började i januari 2014 med att Lena Maria Nilssons ena öga blev allt rödare och gjorde ont av ljus.

- Jag for in akut och fick diagnosen irit, regnbågshinneinflammation.

Efter flera skov och en vår i solglasögon pratade Lena Maria Nilsson en dag med jojkaren och forskaren Krister Stoor. De upptäckte att de är släkt och Krister sa "du vet väl om att vi har en släktförbannelse." Lena Maria blev nyfiken och fick höra berättelsen om sejten vid Schabrajaur (Lilla Skeppträsk).

Året var kring 1885. En man från byn Sjulnäs utanför Malå stormade i vredesmod ner till sjön Schabrajaurs strand. Hans fru hade just retat honom med att han inte skulle få någon fisk om han inte bad till sejten, den heliga stenen, vid sjön. I ilskan sparkade han av stenfigurens huvud, som föll i sjön och försvann. Enligt berättelsen hördes en röst från himlen som sa att han och hans släkt skulle bli blinda. Mannen fick på ålderns höst mycket dålig syn, liksom hans bror och flera andra i släkten.

- Kanske ville han visa att han var en "god kristen". Området där han bodde var ett av de sista som koloniserades och kyrkan hade just byggts, funderar Lena Maria Nilsson.

Berättelsen fångade hennes intresse. Kunde det finnas ett samband med hennes egen ögoninflammation? Även om hon inte tror på förbannelser tror hon att berättelser som lever kvar förmedlar något viktigt. I berättelsen såg hon en man drabbad av andlig stress efter att ha förstört sin och släktens religiösa mötesplats.

- Det är vanligt att ögonproblem är stressrelaterade. Jag var själv väldigt stressad av olika anledningar när min sjukdom bröt ut, säger Lena Maria Nilsson.

Mannen i Sjulnäs och hans familj var med om ett abrupt byte från en andlighet till en annan. Den välbekanta sejten, där de kunde stanna till varje dag, förstördes till förmån för en nybyggd kyrka, som bara besöktes en gång i veckan.

- En sejte skyndade man inte förbi, utan man stannade till en stund och gjorde ingenting. Det var mindfulness.

 

Vävnadstyp gav pusselbit

Lena Maria började studera gamla provinsialläkarrapporter från mitten av 1800-talet. De visade en hög förekomst av irit bland de boende i trakten. Hon reste också dit och fick höra berättelser om ögonsjukdomar.

- Jag lyckades inte hitta platsen för sejten, men jag simmade ut och hämtade upp en rund sten som jag har kvar som minne därifrån, berättar Lena Maria, som ända sedan hon var liten har varit en stensamlare.

En undersökning av hennes vävnadstyp gav ytterligare en pusselbit.

- Jag har vävnadstypen HLA-B27, som är vanlig bland oss samer och andra nordliga urfolk. Den ger ett starkt immunförsvar, men ökar risken för autoimmuna sjukdomar som irit.

Berättelsen om släktförbannelsen gav Lena Maria svar på frågorna varför hon drabbats av irit och vad hon kan göra för att slippa nya skov. Det handlar om en medfödd riskfaktor, som kan hållas i schack genom att undvika stress.

- Kanske har vi med den vävnadstypen extra behov av jämvikt i livet, fysiskt, psykiskt och andligt? Kanske var det därför det fanns så många samiska sejter, och inte bara en andlig plats att besöka, som en kyrka?

 

Kyrkan som konstgjort heligt berg

Lena Maria Nilsson har fått en kristen uppväxt, men var tidigare inte särskilt intresserad av andliga frågor. De tänkte hon ägna sig åt efter döden, "nu när jag har en kropp ägnar jag mig åt den!" Berättelsen om sejten vid Schabrajaur fick henne se det andliga som en viktig del i livet och hon började besöka kyrkan.

- Jag tänker mig kyrkan som ett konstgjort heligt berg och altaret som en helig sten, en sejte. Min kyrka är Ersbodakyrkan och den har lite formen av en kåta. Så kan jag se kontakten till det gamla, säger Lena Maria Nilsson.

Berättelsen om sejten och släktförbannelsen har hon delat med sig av i flera sammanhang, bland annat i Mariakyrkan, Såhkie (Umeå sameförening) och på en hälsokonferens. Ofta berättar människor efteråt för henne om stenar i naturen där de finner lugn eller öppnar väskan och visar en sten de alltid bär med sig.

Att koppla ihop andlighet med hälsa är inte särskilt vanligt, och kanske heller inte helt accepterat. För Lena Maria, som doktorerat i folkhälsovetenskap, känns det naturligt.

- Vi pratar mycket om fysisk och psykisk hälsa, men det är viktigt att också tydliggöra den andliga hälsan. Den kan inte uppnås genom utskriven medicin och perspektivet saknas i hälsostrategier.

Att Lena Maria ändå inte är ensam om att uppmärksamma andlig hälsa blev tydligt i förberedelserna inför en internationell konferens om Arktis som Umeå universitet anordnar. Lena Maria och några forskarvänner planerade presentationer om kopplingen mellan andlighet och hälsa bland nordliga urfolk. Snart anmälde sig så många talare i ämnet, däribland flera inuitäldste, att presentationerna blev tre gånger så många.

- Det är så roligt att vi lockat till oss personer med nya vinklar i ämnet. Det ska bli jättespännande att höra vad de säger och få se reaktionerna hos de som lyssnar!

Senast uppdaterad: 1 juni 2017

Dela

Jag tänker mig kyrkan som ett konstgjort heligt berg och altaret som en helig sten, en sejte.

Bild: Malin Grönborg

Senast jag...

…drog täcket över huvudet

- Nyligen i samband med att jag var förkyld fyra veckor i sträck. Det var jättesegt.

…besökte en kyrka

- Förra tisdagen när jag repade med kören Brösttoner i Ersbodakyrkan.

…skrev en insändare

- Det var en debattartikel tillsammans med andra forskare om att okunskap om samisk kultur är grogrund för strukturell diskriminering.

…njöt av livet
- I Sollefteå när jag bryggde en hel kanna te och slappnade av på hotellet efter att ha undervisat. Hotellet skaffade kannan efter mitt önskemål.

...samtalade om livet

- I går när jag åt lunch med en gammal vän som jag inte träffat på 15 år. Vi kom in på livsfrågor.

3 milstolpar i livet

1980: Flyttade norrut

Att flytta till Umeå från Skåne i tonåren blev en nystart för mig. Samtidigt var det en återkoppling till naturen i norr. Jag var mycket ute i skog och mark med mina vänner.

 

2008: Blev doktorand

Jag kommer från en forskarfamilj och hade egentligen bestämt mig för att inte bli forskare jag också. Men jag hamnade där ändå och insåg att jag har en fallenhet för det. Jag gillar att söka.

 

2014: Drabbades av irit

Att jag fick regnbågshinneinflammation blev starten på att undersöka berättelsen om sejten i Schabrajaur och släktförbannelsen och koppla ihop andlighet med hälsa.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!