Text Ulrika Ljungblahd | 3 april 2017

Kategorier: Viktigt på riktigt 

"Hur man än vänder och vrider på frågan är kärleken viktigast! Och då inte bara kärleken mellan två personer. Det räcker att tänka på mitt eget liv. Utan den kärlek jag fått skulle jag inte vara den människa jag är i dag. Mina föräldrar i Iran lärde mig vad som är rätt och fel, och att man ska ta hand om varandra. När jag sedan kom till Sverige som ensamkommande blev jag otroligt bra mottagen. Jag har alltid velat åka tillbaka och tacka dem på flyktingförläggningen, men boendet är nedlagt. Att jag för några år sedan tog ett jobb på ett hem för ensamkommande var ett sätt att säga tack! Även familjehemmet där jag växte upp, och fick bli en del av en familj, betydde jättemycket.

Den största vändpunkten i mitt liv var när jag träffade min sambo Jenny som 17-18-åring. Vi har hållit ihop sedan dess och har två underbara barn. Jag har adopterat mycket av mitt sätt i dag av Jenny. Hon är en så otroligt ödmjuk människa som aldrig pratar skit om någon. Jag vill också vara en person som man kan lita på och räkna med.

Sedan 1997 har jag jobbat med ungdomar, bland annat på fritidsgård. Sedan ett år arbetar jag i Fältgruppen. Det är ett underbart jobb! Ett sätt att visa kärlek på jobbet är att lyssna på de ungdomar jag möter. Jag brukar citera en av mina kollegor: "Håll om. Håll ut."

Senast uppdaterad: 6 april 2017