Kärleken är viktigast. Det säger Mehrzad Solgy, som arbetar i Fältgruppen.
Text Ulrika Ljungblahd | 3 april 2017
Kategorier: Viktigt på riktigt
"Hur man än vänder och vrider på frågan
är kärleken viktigast! Och då inte bara kärleken mellan två
personer. Det räcker att tänka på mitt eget liv. Utan den kärlek
jag fått skulle jag inte vara den människa jag är i dag. Mina
föräldrar i Iran lärde mig vad som är rätt och fel, och att man ska
ta hand om varandra. När jag sedan kom till Sverige som
ensamkommande blev jag otroligt bra mottagen. Jag har alltid velat
åka tillbaka och tacka dem på flyktingförläggningen, men boendet är
nedlagt. Att jag för några år sedan tog ett jobb på ett hem för
ensamkommande var ett sätt att säga tack! Även familjehemmet där
jag växte upp, och fick bli en del av en familj, betydde
jättemycket.
Den största vändpunkten i mitt liv var när
jag träffade min sambo Jenny som 17-18-åring. Vi har hållit ihop
sedan dess och har två underbara barn. Jag har adopterat mycket av
mitt sätt i dag av Jenny. Hon är en så otroligt ödmjuk människa som
aldrig pratar skit om någon. Jag vill också vara en person som man
kan lita på och räkna med.
Sedan 1997 har jag jobbat med ungdomar,
bland annat på fritidsgård. Sedan ett år arbetar jag i Fältgruppen.
Det är ett underbart jobb! Ett sätt att visa kärlek på jobbet är
att lyssna på de ungdomar jag möter. Jag brukar citera en av mina
kollegor: "Håll om. Håll ut."
Senast uppdaterad: 12 december 2017

Publicerad i Spira
Nr 2 2017
På webben
3/4 2017