Text Ulrika Ljungblahd | 14 december 2017

Kategorier: Viktigt på riktigt 

Jag finner vila i ord och läser för att förflytta mig i olika världar. Jag vill också gärna skapa världar för att hjälpa andra att förstå. Som tonåring startade jag läxhjälp i Helsingborg och gjorde berättelser för att barnen skulle vilja lära sig matematik. Mattetalen blev en del av historien.

Nu, som präst, är mitt jobb att använda ord för att få folk att våga tro på det man inte kan se, utan bara känna. Hjälp att våga stilla sig och lyssna, våga hoppas.

Det är lätt att missa en hel del i berättelserna om Jesus i dag eftersom vi står i en helt annan samhällelig kontext. Som i texterna på första advent när folk lägger mantlar framför åsnan som Jesus rider på. En mantel delade man aldrig med sig av. Om jag kan ge sådana lösenord i berättelserna får de en annan betydelse och människor kan förstå storheten i dem.

Som präst får jag också ställa frågor som ingen annan kommer undan med. Det märks till exempel i vårt bebiskafé och under vigselsamtal. Ju äldre jag blivit desto mer vågar jag sätta ord på det som är skuldbelagt, skamfyllt och inte ska beröras. Om ingen annan vågar använda orden, så ska jag våga det!

Senast uppdaterad: 12 december 2017