Text Olof Wretling | 26 oktober 2017
Kategorier: Viktigt på riktigt
Jag sitter på ett utvecklingssamtal för
min äldsta dotter. Hon har börjat högstadiet och på vägen genom
skolan blir jag påmind om det sociala spelet, rollerna och
ängsligheten om att passa in och samtidigt sticka ut.
Klassens clown river ner skrattsalvor vid
biljardbordet när han leker sportkommentator. I uppehållsrummet
sitter några flickor med en kompis från gymnasiet som precis blivit
mamma. Vid skåpen står två rollspelskillar och byter spelkort i
smyg. Min dotter möter oss och precis som sina kompisar har hon
svarta jeans med hål för knäna.
Vi sitter med hennes lärare i
kopieringsrummet och samtalet går bra. Jag känner igen mig i min
dotter, hon är bra i de ämnen hon tycker är roliga och kommer att
behöva kämpa med det hon tycker är tråkigt. Utvecklingssamtalet
avslutas med frågan om hon trivs och hon nickar och ler. Vi reser
oss för att gå men så säger läraren till min dotter:
- Får jag bara säga hur imponerad jag är
över hur du resonerar med dina vänner och oss lärare. Där ligger du
på en mycket högre nivå än vad som förväntas av någon i din
ålder!
Det var det finaste omnämnandet man kan
få, tänker jag. Men som tyvärr inte kommer att synas i ett betyg
men väl i livet. Så älskade dotter, fortsätt att fördjupa dig i det
som väcker ditt intresse! Sluta aldrig att öva! Ansträng dig aldrig
för någon annans skull! Var optimistisk och våga misslyckas! Då
hittar du din väg i livet.
Senast uppdaterad: 12 december 2017

Olof Wretling.
Bild: Daniel Wiland
Olof Wretling
är skådespelare, regissör och
författare.
Den 28-29 oktober kommer han till hemstaden Umeå med
föreställningen "Diagnoserna i mitt liv".

Publicerad i Spira
Nr 5 2017
På webben
26/10 2017