Anna Wergens saknade ett sammanhang att prata om livets stora frågor. I Ålidhemskyrkan mötte hon andra med liknande längtan. Under hösten startar fler samtalsgrupper i samma anda.
Text Ulrika Ljungblahd | 6 september 2018
Första gången Anna hörde talas om katekumenat var under en
gudstjänst för fyra år sedan. Sonen skulle börja sin
konfirmationsläsning och prästen Annica Dageryd tipsade om en
samtalsgrupp i kristen tro. "Det börjar med en längtan…" var
underrubriken. Anna anmälde sig direkt.
- Det var något sådant som jag sökt, en möjlighet att prata om
tro på ett informellt sätt, berättar hon.
Visserligen lät ordet katekumenat konstigt och svårt, men det
visade sig vara precis tvärtom - öppet och förutsättningslöst.
Ungefär varannan vecka träffades gruppens sju-åtta personer för att
prata om tro och liv utifrån sina egna frågor och erfarenheter. Här
förekom inga kommentarer som "Oj, vad djupt det blev nu då, vi
pratar om något annat", som Anna mött i andra sammanhang. Kristen
tro var inte heller tabu, utan deltagarna delade ärligt med sig av
tankar och känslor. Olika ålder, kön och bakgrund av tro och
kyrkliga sammanhang, berikade samtalen.
- Vår gemensamma längtan efter samtalen och en längtan efter Gud
skapade en väldig gemenskap i gruppen. Vi möttes som människor och
lade bort den yta man ofta visar upp. Där var jag inte jurist, utan
bara Anna.
Reflekterar över sitt liv
Samtidigt som konceptet katekumenat bygger på deltagarnas
frågor, följer det en tydlig form. Delandet är viktigt, men även
övningar, som att skriva ner vad som gör att jag känner mig levande
och vad som får mig att känna det motsatta. För Anna blev träffarna
också en övning i att sätta ord på andliga erfarenheter och
frågor.
Efter året som katekumen fortsatte Anna Wergens i en grupp i så
kallad "ignatiansk anda". Det är en andlighet som bygger på
Ignatius av Loyolas övningar från 1500-talet och som kortfattat går
ut på att hitta Gud i det vardagliga.
- Tron är något levande, inte något för vissa specifika
tillfällen. Man får hjälp att reflektera över sin dag, vecka och
sitt liv.
För Annas del innebar åren med samtalsgrupperna en förankring
och fördjupning av tron.
- Jag känner mig också som en del av det kyrkliga sammanhanget
på ett helt annat sätt, säger Anna, som var deltidstjänst-
ledig från Brottsoffermyndigheten under våren för att vikariera
som diakoniassistent på Teg. I jobbet ingick samtal, andakter och
besök på Svenska för invandrare.
När nya katekumenatgrupper startar höstterminen 2018 kommer Anna
att vara "medvandrare" som en hjälpledare kallas i
katekumenat-sammanhang.
Senast uppdaterad: 23 oktober 2018
Hallå där...
Samordnare Mats Pelo, vad är typiskt för katekumenatet?
- Träffarna utgår från deltagarnas frågor. Det finns ingen
kursplan eller lärobok. Vi pratar inte om kyrkohistoria eller
inventarier utan om insidan.
Ibland jämförs det lite med en vandring?
- Ja, men det är inte en vandring där man kan finna Gud i slutet
av vandringen, utan mer att upptäcka att Gud varit med hela
vägen.
Hur används Bibeln?
- Vi betraktar Bibelns berättelser som heliga berättelser. Men
deltagarnas livsberätteler är också heliga. Så min berättelse möter
din berättelse som möter Guds berättelse.
För vem passar katekumenatet?
- Den som har en längtan efter att veta mer om kristen tro och
är beredd att satsa tid under ett helt läsår på det!
Kate-kume-vad?
Katekumen är grekiska och betyder en person som genomgår
undervisning. Ordet användes i fornkyrkan för den som var på väg in
i kyrkan och fick undervisning före sitt dop. På senare år har det
blivit vanligt även inom Svenska kyrkan.
Hösten 2018 startar flera nya grupper i Umeå. Läs mer: svenskakyrkan.se/umea/andlighet
Gå en kurs i höst
Träffa nya vänner, lär sig något nytt eller prata om kristen
tro. Här hittar du höstens kurser 2018 inom
Svenska kyrkan i Umeå.

Publicerad i Spira
Nr 4 2018
På webben
6/9 2018