Här är andra delen av Spiras serie inspirerad av instagramkontot Dagens dam. Möt en mästare på form och färg.
Text Kerstin Thörn | 15 mars 2018
Kategorier: Dagens dam
Margit Westin är ständigt närvarande i Mariakyrkan, Obbola
kyrka, Helena Elisabet och inte minst Ålidhemskyrkan genom sina
kyrkotextilier. Hon har formgett både textilier som prästerna bär
under gudstjänster och andra textilier som används i
kyrkorummet.
Margit Ahl växte upp i Hudiksvall. Efter textillinjen på
Konstfack började hon 1950 arbeta som formgivare på Hemslöjden i
Umeå. Där träffade hon också sin blivande man när han skulle köpa
gardiner. Arbetet som formgivare kombinerades med läraruppdrag
på Centrala yrkesskolan och senare som lärare på
textillärarutbildningen.
När familjen 1968 flyttade till Sävar engagerade sig
folkpartisten Margit politiskt. Hon satt senare 15 år i Umeå
kulturnämnd. Samtidigt var hon chef för länets fyra
hemslöjdsbutiker.
Typiskt för Margit Westins konst är en formmässig stramhet
samtidigt som hon var jordnära, rolig och okonventionell. Hennes
humoristiska, men inte okritiska syn på händelser och människor,
kom till uttryck i broderigruppen Glada stygn som hon initierade
1989. Gruppen broderade i cirka 20 år och avslutade med en
utställning i Svenska kyrkan i New York.
När Margit begravdes i Ålidhemskyrkan bar prästen Lisa Tegby
först den svarta stolan som Margit formgett till kyrkan ett par år
tidigare. Sedan bytte hon till den vita stolan "Paradisträdgård"
som var den sista Margit formgav.
Senast uppdaterad: 23 oktober 2018

Margit Westin, formgivare och textilkonstnär.
Bild: Maria Persson
Ulla S Persson, Glada stygn

"Jag är otroligt tacksam för åren i broderigruppen Glada stygn.
Margit hade sådan formkänsla och stort engagemang. Vi träffades en
gång i månaden och visade varandra vad vi broderat sedan sist. Mitt
broderi kunde vara hur risigt som helst, men Margit såg alltid
något positivt! Hon hade en förmåga att se riktningen i broderiet.
Margit var väldigt pedagogisk och såg ömsint på både vårt arbete
och oss som människor. Vi kunde få som uppgift att rita moln
eller fjädrar. Allt var förstås uttänkt av Margit för att resultera
i någon slags utställning. Ett år fick vi rita katter med vänster
hand. Resultatet blev Kattstycket som följde med oss på alla våra
utställningar. Jag vann det på vårt eget lotteri och när Margit
gick bort skänkte jag det till Ålidhemskyrkan."

Publicerad i Spira
Nr 2 2018
På webben
15/3 2018