Josefin Hjärpe Lämås har skrivit Umeås nya friluftsguide tillsammans med sin man Petter. Naturen ger henne sinnesro och balans mellan uppdragen som följeslagare i Palestina.
Text Helena Andersson Holmqvist | 31 maj 2018
Kategorier: Spira möter
Med sitt solbrända ansikte står Josefin Hjärpe Lämås ut bland
ännu vårbleka uppsyner när vi ses på kaféet på Västerbottens
museum. Hon är just hemkommen efter nästan ett halvår som
följeslagare och fredsarbetare i ockuperade områden i
Palestina.
- Miljön här på muséet är lugn och skön. När jag just kommit hem
orkar jag oftast inte träffa så många människor. Jag sover mycket
och är ute i naturen, säger hon.
Friluftsliv har betytt mycket för Josefin, ända sedan hon som
liten mötte naturen i sin pappas sällskap. Hon har vistats mycket i
den svenska fjällvärlden och varit säsongsarbetare i Lofoten. När
hon tillbringade sitt sista gymnasieår i Kenya reste hon en del i
nationalparker och naturreservat i Afrika. Men den natur hon
verkligen fördjupat sig i på senare år är de något mindre
storslagna omgivningarna kring Umeå.
- Umeå kanske vid första anblicken inte kan mäta sig med Höga
kusten i söder, Luleå skärgård i norr och fjällen västerut, men det
är inte bara ett platt och snårigt delta. När vi började undersöka
omgivningarna upptäckte vi charmen i älvdalar, kustland och
skog.
"Vi" syftar på Josefin och hennes man Petter Lämås, som precis
som Josefin har ett stort naturintresse. För några år sedan bodde
paret på en segelbåt i Göteborg, men funderade på att flytta
tillbaka till Västerbotten. När de letade naturguider för
Umeåområdet hittade de några mossiga broschyrer, men ingenting
samlat. De började skissa på en bokidé och när ett förlag visade
intresse satte de igång att kartlägga möjliga utflyktsmål kring
Umeå och valde ut de bästa till boken.
- Vårt mål var att få fler Umeåbor att enkelt hitta ut i
naturen, under alla årstider. Vi lärde också själva känna Umeå på
nytt.
Bytte Hebron mot Holmön
Ett utflyktsmål som fick deras hjärtan att klappa lite fortare
var Holmön. Nu bor de på ön i en gård från mitten av 1800-talet.
Här älskar Josefin alla årstider - att bada och lägga nät från en
träeka på sommaren, lugnet på hösten när myggen och turisterna
försvinner och skridskosäsongen på vintern.
De senaste åren har Josefin flera gånger bytt sitt naturnära liv
mot en mer hektisk tillvaro i Palestina, nu senast fem månader i
Hebron med ett kort avbrott hemma. Hon har besökt Palestina 14
gånger i olika roller - ekumenisk följeslagare, fredsarbetare för
Christian Peacemaker Teams, resepedagog för Bilda, ledare för
kurser på folkhögskolor och rent privat.
- Det började med att jag åkte ut genom Sidas praktikantprogram
när jag var 19 år. Av en slump hamnade jag i Palestina och blev
fast. Det var kärlek vid första ögonkastet.
Josefin visar en tatuering på höger underarm som hon gjorde i
Betlehem för några veckor sedan. Där står "salvia" på arabiska, en
ört som ofta används till te i Palestina.
- Jag tycker ordet är vackert rent estetiskt, men det är också
förknippat med gästvänligheten jag mött. När jag känner doften av
salvia tänker jag på Palestina.
Vid sitt första besök träffade Josefin på ekumeniska
följeslagare och tänkte att hon själv skulle bli det när hon hade
åldern inne. Sagt och gjort, när hon passerat 25 år ansökte hon
till programmet, gick utbildningen och reste till Västbanken i tre
månader.
- Jag ville vara en del av programmet för att göra skillnad för
enskilda människor som är utsatta för ockupationen. Jag tror det
hänger ihop med min kristna tro - att jag har svårt att sitta still
och bara se på, när jag kan göra något.
Tanken med följeslagarna i Palestina är att deras närvaro ska
minska våld och brott mot folkrätten, att de ska stödja både
palestinska och israeliska fredsarbetare och att de sedan ska
berätta om sina erfarenheter.
- När jag kom dit upptäckte jag hur mycket vår närvaro
uppskattades, att någon ser det som sker. När jag frågat "vad kan
jag göra för er?", har jag fått till svar "berätta om oss".
Josefin har övervakat sammandrabbningar där palestinier skjutits
till döds, hon har utsatts för tårgas och ljudbomber och haft
skarpladdade vapen riktade mot sig. Hur farligt var det?
- Det är svårt att säga, för man normaliserar ju även sådana
situationer. Jag har blivit bra på att avläsa kritiska situationer
och lärt mig hur jag ska bete mig. Och den största risken för mig
som icke-palestinier är faktiskt att dö i trafiken.
Svårare att komma hem
Det svåraste med vistelserna är enligt Josefin inte att vara
där, utan att komma hem. Hennes späckade tillvaro med meningsfullt
jobb, vardag och vänner, men också våld och konflikt, klipps tvärt
av när hon återigen landar i Umeå. I ett försökt att acklimatisera
sig och hitta livsrytmen här hemma igen går hon ut i naturen.
- Det är det bästa som finns när jag kommit hem från en tillvaro
med vapen och tårgas. När allt annat är instabilt är naturen
konstant. Den ger mig sinnesro och balans.
I sommar kommer Josefin framför allt att vistas hemma på Holmön,
där hon och hennes man driver ett vandrarhem. Och till hösten är
det förhoppningsvis dags att börja på en treårig utbildning i
internationell kris- och konflikthantering på Umeå universitet.
- Nu planerar jag att vara hemma i Sverige ett tag och se vad
jag kan göra på hemma-plan. Kanske kan jag använda mina
erfarenheter från ett konfliktområde i mötet med nyanlända i
Sverige?
Senast uppdaterad: 23 oktober 2018

Följeslagarprogrammet startade 2002 av Kyrkornas världsråd. Programmet tar inte ställning för någon part i konflikten, utan enbart för folkrätten.
Bild: Privat -
Josefin Hjärpe Lämås
Bor på Holmön i en gård från 1867 med ett eget
instagramkonto,
@smedshammarn
Familj Min man Petter, vår katt Sisu och tio höns. Hela Holmön
är också som en familj.
Gör ekumenisk följeslagare i Palestina, arbetar med turism på
Holmön, föresläser om följeslagarprogrammet och icke-våldsmetoder,
aktiv i Kristna fredsrörelsen.
Aktuell med Boken
"Friluftsliv kring Umeå", som kommer i nyutgåva till sommaren.
Senast jag…
…grät:
Jag har slutat gråta, men skulle gärna vilja gråta ibland. Jag
tror jag gråter inombords.
…bad:
I morse. Jag ber ofta, korta böner i tacksamhet.
…besökte en kyrka:
För några veckor sedan när jag var i Jerusalem.
…drog täcket över huvudet:
Det gör jag varje natt. Då blir det varmt och skönt och katten går
till Petter i stället!
…längtade hem:
I dag när jag var inne i stan så längtade jag hem till ön.
…läste en bok:
Jag har just läst ut "När reglerna slutat gälla", en självbiografi
av journalisten Ariel Levy. Nu håller jag på med Göran Buréns "Alla
människors lika värde", om Sveriges relation till palestinska
flyktingar.
Josefins utflyktstips!
Holmön
Alla årstider är vackra! Man kan åka turskidor och skridskor,
paddla i skärgården, cykla eller vandra och titta på båtmuseet,
kyrkan, de två ödekyrkogårdarna och gamla fyrplatser.
Älvdalarna
Jag är väldigt förtjust i älvdalarna i inlandet - Öreälven och
Lögdeälven. Det milsvida och kuperade skogslandskapet är något
annat än den flacka kusten. Där kan man både paddla och vandra och
det finns stugor att övernatta gratis i.
Skärgården
Här är det grunt, så det bästa är att ta sig runt genom att
paddla. Pröva kanotleden vid Holmsund eller paddla kajak vid
Skeppsvik eller Umeälvens delta och havsband.

Publicerad i Spira
Nr 3 2018
På webben
31/5 2018