De blir ofta liggande i små svarta högar på kökssoffan eller vid fåtöljen i vardagsrummet. Mina sockar. Efter att fötterna varit instängda en hel dag måste de plötsligt bara ut i det fria! Jag minns att sönerna gjorde detsamma som bäbisar - sparkade av sig sockarna, så ofta som möjligt.
Text Ulrika Ljungblahd | 8 februari 2018
Kategorier: Inledare
Barfota. Tryggt hemma, men nästan ingen annanstans. På en
retreat för några år sedan tog jag mod till mig och valde
fotmassage hos helgens massör. Det väckte varma minnen av hur
farmor "kittlade" mig under fötterna när jag sov över som barn. Det
är något nära och väldigt personligt med nakna fötter. Kanske är
det därför berättelserna om kvinnorna som tvättar Jesus fötter med
tårar och smörjer dem med balsam berör oss så.
Årets första Spira har temat "Barfota". Möt Anne Ormrot som
gärna går barfota, även utomhus. Att gå medvetet och varsamt
påminner henne om det andliga livet. Vi besöker också fotterapeut
och konstnär Julia Larsson, som tipsar om havregrynsgröt och
olivolja för fotvården hemma.
Dessutom en intervju med Hjördis och Georg Andersson. Vid
årsskiftet klev han av uppdragen som förtroendevald i Svenska
kyrkan, men inte engagemanget för medmänniskan.
Senast uppdaterad: 8 februari 2018
Ulrika Ljungblahd.
Redaktör
Publicerad i Spira
Nr 1 2018
På webben
8/2 2018
