Spira

Joel Hultdin kombinerar sina intressen för natur och västerbottniska. Bild: Malin Grönborg

Joels konst är nalta eljest

Joel Hultdins tatueringar bär spår av hans passioner i livet – religion, natur, västerbottniska och teckning. Som präst och konstnär får han ge uttryck åt dem alla, nu senast i skolplanschserien ”En nalta eljest encyklopedi.”

När jag möter Joel Hultdin över en kopp kaffe nämner han mjölkens betydelse för att kaffe blivit en sådan folkdryck i Sverige, och jag påminns om att han jobbat som barista. Listan på yrken som

Joel Hultdin provat är lång - han har arbetat i affär, på kafé, restaurang och bio, som guide och ungdomsledare och han har studerat jakt och viltvård, filosofi och journalistik. Till slut landade han i prästyrket. Sin kallelse till att bli präst beskriver han som en känsla av oro och rotlöshet snarare än en dragning.

- Vad jag än provat har jag upplevt "det är inte det här jag ska göra". Även om jag trivts har jag inte varit tillfreds. Dagen jag fattade beslutet att läsa till präst var det som om oron släppte. Det var en stark upplevelse, berättar Joel.

Utbildningen tog 7,5 år, inklusive avbrott för pappaledighet, och i januari prästvigdes Joel Hultdin i Luleå domkyrka. Sitt första år, adjunktsåret, tillbringar han i ungdomsverksamheten i Umeå stadsförsamling.

- Jag trivs asbra! Det är ett otroligt kreativt arbetslag med stort engagemang. Om man ska arbeta med ungdomar krävs högt i tak och stor anpassningsbarhet, att hela tiden arbeta med språk, uttryck, tilltal. Jag skulle gärna fortsätta med det!

 

Skapar på ritplatta

Joel Hultdins yrkesval förvånade inte människor runt omkring, som hörde honom säga redan som barn att han ville bli präst. Själv minns han att han drömde om att bli författare. Som vuxen fick hans längtan efter ett kreativt och socialt yrke honom att gå journalist-utbildningen på Strömbäcks folkhögskola. Snart insåg han att ett arbete som nyhetsjournalist var stressigt och inte skulle ge honom de möten han hoppades på, men längtan efter att uttrycka sig kreativt fanns kvar. Under prästutbildningen började han teckna allt mer och han fyllde sina anteckningsblock med fåglar och gubbar.

- Jag har inte haft tålamod att arbeta med olja eller akvarell, men samtidigt hade jag tankar på akvarelltavlor jag skulle vilja göra. Jag visste bara inte hur!

Lösningen blev en ritplatta. Joel testade sig fram och skapade de första tavlorna i serien "Den stora sorgen", djur i vackra vattenfärgsmiljöer, alla med en tår i ögat. Han visade bilderna på facebook, fick hejarop och beställningar och frågade därför butiken Eljest om han kunde sälja dem där. "Du måste rita en storspov också", sa innehavaren. Redan nästa dag dök Joel upp med storspoven, tavlorna började säljas och därefter har serien utökats med fler djur.

- Tillgängligheten i att arbeta digitalt har gjort bildskapandet värt för mig att hålla på med. Inget behöver stå framme och jag kan plocka upp arbetet även korta stunder. Om det blir krångligt blir det inte av.

 

Västerbottnisk pyttipanna

En kväll när Joel nattade sin dotter sa hon, halvt mellan sömn och vakenhet: "Jag skulle vilja rida på ett lejon." Han satte sig direkt vid datorn och skapade en bild av detta. När en vän sedan ville ha en bild av sina två barn med en tiger blev det början på nästa serie - Barn och djur.

- Det är grovhuggna ögonblicksbilder som ska ge en äventyrlig sagokänsla, som en liten inblick i en hel berättelse.

I Joels senaste projekt, "En nalta eljest encyklopedi", förenas hans intressen för djurbilder och västerbottnisk dialekt. Han beskriver sig själv som ett västerbottniskt pyttipanna-barn med sin uppväxt både vid kusten och i inlandet. På skolplanschliknande tavlor har han avbildat fåglar minutiöst detaljerat med deras latinska namn under - och vad de heter på dialekt.

- Jag tänker på samer och tornedalsfinnar som inte fick prata sitt eget språk. En skolplansch återgav den "korrekta" svenskan. Jag vill kontra med de sjungande, innehållsrika dialektorden i stället, där varje namn är en hel berättelse!

Joel inledde serien med storspoven, eller "mirgöreln", som den heter på hans tavla. På baksidan står förklaring till namnet, att mir syftar på myråker och görel betyder spjut. Mirgöreln följdes av koxiken (lavskrika), viip (sidensvans) och kornmatahauk (ormvråk). Till sin hjälp har Joel en dialektal antikvarie i Skellefteå, som kontrollerar stavning och namnvarianter.

 

Skönhet och skörhet

Gemensamt för Joels tavelserier är att han inte bara vill avbilda skönheten hos djur och natur utan också skörheten.

- Vårt materialistiska tänkande gör oreparerbara skador på naturen. Den är bara till för våra intressen och vi glömmer naturens rätt till sig själv, konstaterar Joel.

Tavlorna i "Barn och djur" avbildar ett annat förhållande.

- Det finns en samklang mellan det oskyldiga barnet och det vilda djuret, något harmoniskt och förtroendefullt.

Joels intressen i livet kan också urskiljas på hans egen hud - på vänster arm en illustration till uttrycket "simul iustus et peccator" (på samma gång rättfärdig och syndare), på andra armen en fågel och en fisk och på låret ett citat av Torgny Lindgren.

- Hade jag varit rikare hade jag varit helt täckt! säger Joel Hultdin med ett skratt. För att kunna tatuera mig själv har jag köpt en utrustning tillsammans med några vänner. De ska få betalt i tatueringar.

Senast uppdaterad: 4 september 2018

Dela

Storspoven - eller Mirgöreln - var första fågeln i Joel Huldtins "En nalta eljest encyklopedi.”

Bild: Malin Grönborg

Joel Hultdin har egen tatueringsutrustning för att kunna tatuera så mycket som han vill.

Bild: Malin Grönborg

Senast jag...

…grät:

"I går när jag läste i Harry Potter för min dotter, om när Neville Longbottom får tio extra poäng och Gryffindor vinner tävlingen."

…blev generad:

"Häromdagen när någon kom in på Eljest och tyckte om något jag gjort. Jag blir ofta generad när det handlar om min konst."

…bad:

"I går. Jag ber ofta, sällan organiserat utom aftonbön med barnen, utan mer av ett kontinuerligt samtal med Gud."

…svor:

"I går på en korpmatch."

…tappade kontrollen:

"I morse, när jag skrev en förbön för söndagens gudstjänst. All form av skrivande börjar med att jag tappar kontrollen 'Hur ska jag kunna…?' När jag väl lyckas formulera något är det ren nåd."

Tre favoritmotiv

Fåglar

Jag har alltid varit fågelintresserad och redan som tioåring satt jag och ritade fåglars anatomi, hur deras muskler rör sig och hur näbbarna ser ut.

 

"Göba"

Jag är ingen porträttecknare, att rita mänsklig anatomi är min akilleshäl, men jag ritar ändå "göba", ansikten på rad, ofta lite stingsliga.

 

Tallar

En ensam tall på en hed eller myr finns det ett rent estetiskt vemod i. Jag tycker den är en västerbottenssymbol - melankolisk och stretsam.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!