Skolbarn har tillgång till porr i byxfickan, men inga vuxna pratar med dem.
Det konstaterar fryshusprästen Ulrica Stigberg som skrivit "Visuell drog", en bok om unga och nätporr.
Text Ulrika Ljungblahd | 2 februari 2018
På årets medarbetardagar för EFS i Umeå föreläste Ulrica
Stigberg utifrån boken "Visuell drog - om barn, unga och nätporr"
som hon skrivit tillsammans med Maria Ahlin.
Boken bygger på intervjuer med ungdomar som bland annat fått
svara på frågorna: "När mötte du porr första gången?" och "Vad
hände sedan?". Ett mönster är tydligt.
- Det är i skolan många barn och unga möter porr för första
gången. Antingen på skolans tekniska prylar eller på telefonen
under rasten, bland annat via skolans offentliga nätverk, säger
Ulrica Stigberg, som tycker att alla skolor ska ha porrfilter som
kombineras med samtal.
Ingen av ungdomarna i boken har pratat med någon vuxen om vad de
sett, inte ens när de ofrivilligt exponerats för pornografi med
fysisk och verbal aggression eller dokumenterade övergrepp. I
intervjuerna sa flera ungdomar "vad skönt att få prata om det här".
Många upplevde också att det var svårt att sluta titta och att det
krävdes allt mer aggressiv och avancerad porr för att ge samma
kick.
- Vi behöver tänka kring porr som vi gör med alkohol. Oavsett om
vi är helnykterister eller tycker om att ta ett glas på
fredagkvällen kan vi enas om att rektorn inte ska dela ut öl i
skolan. Vi behöver se till att debuten blir så sen som möjligt.
När Ulrica Stigberg insåg vilken pornografi som möter barn och
unga i dag, att "det som tidigare uppfattades som hårdpornografi
har blivit mainstream", så valde hon aktivt att inte blunda. Hon
vill inspirera andra vuxna att våga prata porr.
- Men ladda helst inte för det enda, stora porrsamtalet, utan
försök fånga de små tillfällena när de ges.