Spira

Bild: Malin Grönborg

Skapade silverkors när sambon var sjuk

När Ingrid Maria Jacobssons sambo var dödssjuk skapade hon åtta silverkors, som hon i dag inte vill skiljas från. För henne är korset en symbol för den yttersta vanmakten, men också en brytpunkt och början på något nytt.

Från köksfönstret i Ingrid Maria Jacobssons vackert renoverade 1800-talshus är utsikten vidsträckt över fält och skog. Vedspisen knäpper och doftar och på köksbordet har hon dukat fram kaffekoppar och åtta silverkors. Korsen skapade hon under den tunga perioden för fyra år sedan, då hennes sambo Bengt var sjuk i cancer och senare avled. Tillsammans med honom gick hon en silverkurs. Vad skulle hon skapa? Ringar och armband kändes trist. Så fick hon syn på ett par bitar silver som låg på golvet. De såg ut som ett benpar och Ingrid Maria fick en idé.

- Jag plockade upp de andras spillsilver och började bränna ihop krucifix med en bunsenbrännare, berättar Ingrid Maria och visar upp det första korset, där benparet hon hittade på golvet finns med. Hennes lärare tyckte till en början att korsen var förskräckliga, men var så småningom med på noterna.

- För mig är korset en symbol för den yttersta vanmakten. Jag har förlorat två män i cancer och då var jag verkligen i vanmakt, korsfäst. Vi är alla där någon gång i livet.

Ingrid Maria betonar att hon inte är traditionellt kristen, utan mycket av en sökare och frågeställare. Samtidigt har hon läst mycket i Bibeln under livet och tycker att det är en klok bok. Det som framför allt lockar henne är metaforerna och symbolerna.

- Korset som en brytpunkt fascinerar mig, att det finns ett före och ett efter. Om man upplevt total vanmakt kan man också uppleva livet som oändligt stort och gott. Det är en början på något nytt.

Funderingarna kring korsfästelsen när hon skapade krucifixen ledde henne till kvinnorna kring korset, särskilt Jesus mamma Maria.

- Jag tycker att kvinnorna fått för liten plats i berättelsen. Tänk att vara i den djävulska situationen att se sin son hänga på korset. Vem är då mest korsfäst, i vanmakt?

 

Grät, grävde och målade

Ingrid Maria visar på ett av korsen som har en gestalt med kvinnliga former. Ett annat har fått en kvinnosymbol i centrum. Övriga kors är mer abstrakta, utom ett med en trädgårds-mästare med vattenkanna. Kanske symboliserar det henne själv? Ingrid Maria berättar att när hennes första man dog skapade hon en trädgård som ett sorgearbete.

- Jag grät och grävde. Och målade, minns hon.

Ingrid Maria Jacobsson har varit aktiv som konstnär under hela sitt liv. Hon har skapat i olja, äggolja, akvarell och akryl, haft utställningar och kurser. De allra flesta av sina verk har hon sålt under åren, men silverkorsen vill hon inte bli av med, trots förfrågningar om att få köpa dem som bokmärken. Till vardags hänger de bakom glas på en gammal dörr.

- Jag förvarar dem där jag kan se dem hela tiden. De ligger mig så nära om hjärtat.

Ingrid Maria visar sitt arbetsrum på andra våningen i huset, med fri takhöjd ända upp till nocken, "som en kyrka". På dörrkarmen sitter en Jesusfigur tillverkad av wellpapp på ett kors av drivved.

- Wellpapp-Jesus gjorde jag för minst 30 år sedan. Jag tror jag hade ett revoltbehov då och ville klä ner krucifixet, berättar hon och blåser bort lite damm.

Nere i ett av köksfönstren står en helt annan typ av kors - ett skirt glaskonstverk som Ingrid Maria ritade för 17 år sedan. Korset är prytt med en cirkel, som symboliserar helhet.

- Korset är en symbol jag bär med mig genom livet. Men metaforer och symboler är töjbara och deras betydelse kan förändras genom åren, menar Ingrid Maria.

- Jag tycker det är viktigt att inte spika fast en tolkning utan hålla sig öppen. Det jag inte förstår nu kanske jag förstår om 20 år.

Senast uppdaterad: 23 oktober 2018

Dela

Konstnär Ingrid Maria Jacobsson i sin ateljé. Nu gör hon inga silverkors, men korsen har hon kvar.

Bild: Malin Grönborg

Bild: A A

Tema: Kors

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!