Text Ulrika Ljungblahd | 13 december 2018

Kategorier: Spira möter 

Cascade, USA. 21 augusti 2017:

Klockan är 11 på förmiddagen. På en parkeringsplats i Idaho, Klippiga bergen, står Thommy och Irene Bäckström med en av Nasas professorer i astronomi och ett par amatörastronomer från Skottland. Kamerorna på stativen framför dem är laddade och inställda. Allt är förberett.

Så tystnar fåglarna och temperaturen faller fem-sex grader. Månen täcker hela solen och färgerna försvinner, medan skuggorna blir knivskarpa. Det är inte alls som vanligt mörker, snarare som att stå inne i en blyertsteckning. Kamerorna smattrar och efter ett par olika fotoexponeringar kommer Thommy ihåg att titta upp från linsen och bara njuta av naturfenomenet en stund.

Två minuter senare är allt över. Sällskapet packar ihop, dubbelkollar att det blev några bilder och jämför den här solförmörkelsen med sina tidigare upplevelser.

Solförmörkelsen i USA förra året var Thommys femte. Hotellet bokade han redan 1,5 år i förväg, när han trott sig hitta platsen med störst chans till klart väder. Hans första solförmörkelse som 19-åring 1972 i Kanada blev nämligen lite misslyckad.

- Det blev mulet en stund före, så det var väldigt försmädligt, minns Thommy.

Han fick en ny chans i Kenya 1980. Sedan följde Rumänien 1999 och Turkiet 2006. Nästa gång en solförmörkelse kan upplevas från land är 2019 i Chile, men dit åker Thommy inte. Däremot hoppas han på Spanien eller Portugal år 2026.

- En solförmörkelse är en magisk naturupplevelse, nästan lite kuslig. Alla brukar bli hänförda, berättar han.

 

Lämna upplysta Berghem

För att fascineras av rymden och stjärnhimlen behöver man dock inte resa så långt. Visserligen är det bra att lämna upplysta Berghem dit Thommy flyttade med familjen 1982. Redan vid Nydalasjön är det lättare att se himlakropparna. Riktigt mörkt blir det inte förrän väster om Storuman, men sommarstugan vid Jämtebölesjön utanför Vännäs duger gott för Thommy. Här har han till och med byggt ett eget observatorium med delar i glasfiber från England. Teleskopet av typen Schmidt-Cassegrain kan styras både med handdator och manuellt. Sommartid och när det är månsken eller mulet går det inte att titta på stjärnor, så det gäller att passa på under den mörka årstiden.

- När det är klart väder och inget månljus är chansen stor att jag är vid teleskopet. Om jag vet att något särskilt kommer att inträffa kan jag sätta klockan på ringning klockan 03.00, säger Thommy Bäckström.

Thommys stora projekt sedan flera år tillbaka är att fotografera de 110 objekten i Messierkatalogen. Charles Messier var en fransk astronom på 1700-talet som ville titta på kometer och därför kartlade allt på himlen som skulle kunna tas för en komet, men var något annat. Resultatet blev den första katalogiseringen av galaxer, stjärnhopar och nebulosor. Hittills har Thommy fotograferat 95 av Messierobjekten, så inom ett par år räknar han med att vara färdig. Aktiviteten påminner en del om fågelskådning.

- Jag känner stort släktskap med ornitologer. Det är samma interna tävling, och samma fascination av att säkerställa identitet, få en bra bild och kunna bocka för.

En hel del objekt i rymden går att se med blotta ögat, som flera stjärnbilder och polstjärnan. Thommy brukar rekommendera nybörjare att titta uppåt och fascineras av vad de ser. Sedan är det dags att lära sig hitta stjärnbilder som Orion, Lyran, Svanen, Stora Björn och Cassiopeia.

- Det ger snabbt igenkännandets glädje.

Med en kikare eller ett teleskop för tusenlappen ser man även Saturnus ringar, Jupiters månar och månens kratrar.

 

Terriern Thommy

Så började tolvåriga Thommys intresse för astronomi hemma i Luleå på 1960-talet. Han köpte ett teleskop, uppgraderade till ett bättre redan året efter och under gymnasiet var han satellitobservatör åt Geodetiska institutionen vid Uppsala universitet. Astronomin behöll han som en livslång hobby, men som yrkesväg valde han psykologin. Han har arbetat på statliga myndigheter med personalfrågor, arbetsrätt och förhandlingar, de senaste tio åren på Skogsstyrelsen.

- Jag har trivts med frågorna i skärningspunkten mellan människor och juridik. Det är otroligt intressant, berättar Thommy, som valde att gå i pension i somras.

Nu har han mer tid för sin hobby, men även för engagemanget som landstingspolitiker. I 30 år har han varit oppositionspolitiker. Nu driver han främst kravet på kortare köer för att prova ut hörapparater.

- Jag är som en terrier, jag släpper inte taget, skrattar han.

 

Musikstycke kan vara som stjärnhimlen

Intresset för ledarskap och personalfrågor har också fört Thommy in i kyrkopolitiken. Det började med att han på 80-talet blev kyrkvärd i "Umeås katedral" som han kallar Umeå stads kyrka i centrum. Senare ställde han upp i kyrkovalet och var ordförande i Umeå stadsförsamlings kyrkoråd under ett par mandatperioder. En av höjdpunkterna var
rekryteringen av ny kyrkoherde 2008.

- Under mitt yrkesliv har jag varit med och gjort 100-tals
rekryteringar, men Kenneth är en av dem jag är mest nöjd med.

När kyrkoherde Kenneth Nordgren slutar vid årsskiftet för att bli rektor för Svenska kyrkans utbildningsinstitut är Thommy tacksam för tiden som varit. Han är också glad över att Kenneths arbetssätt och förmåga att synliggöra människor kommer till användning i ett större sammanhang.

En hjärtefråga som Thommy drev i många år som förtroendevald i kyrkan var att beställa en kororgel till Umeå stads kyrka. Pingsthelgen 2011 invigdes orgeln från Grönlunds orgelbyggeri. Thommy lyssnar gärna på klassisk musik, både live och hemma i vardagsrummet.

- Ett musikstycke kan vara som stjärnhimlen. Först upplever man bara en brist på struktur, men med tiden upptäcker man nya strukturer, nivåer och värden. Jag lyssnade på Bachs Brandenburgkonserter redan i mitt studentrum i Uppsala och har aldrig ledsnat på dem, utan älskar dem mer och mer.

Senast uppdaterad: 13 december 2018