Text Helena Andersson Holmqvist | 12 februari 2019

Anna Ruther, präst Umeå svarar:

"Det är en självklarhet att en gudstjänst är till för alla! Kanske möter du någon sur blick, men vi som arbetar med gudstjänsten vill med hela vårt hjärta säga - ni är välkomna!

Vissa människor har lättare att sitta still och de får ta hänsyn till de som har det svårare, som femåringar. En gudstjänst är inte en konsert, där man kan räkna med att det är tyst och stilla. För mig blir det ett lyft om barn förundrat kommer fram till nattvardsbordet eller dansar till psalmerna.

Berätta gärna att i kyrkan vill många sitta i stillhet för att tänka, lyssna och be. Samtidigt är det viktigt att barnet får en fin upplevelse utifrån sina förutsättningar. Det får inte bara handla om tillsägelser. Gör gärna ditt barn delaktigt genom att peka ut det som händer och kanske låta det leta rätt på psalmerna. När uppmärksamheten tar slut finns ofta ett bord att rita vid eller en påse med leksaker. De flesta kyrkor har också samlingar för barn under gudstjänsten."

Gunnar Rydin, pappa och gudstjänstbesökare svarar:

"Att ha ett barn som låter är inget skäl att inte komma till kyrkan. Det vore förödande för kyrkan om barnfamiljer inte skulle känna sig välkomna!

Vi har fyra barn, en del har lättare att sitta still och andra svårare, och vi har varit på alla tänkbara varianter av gudstjänster. Det är smart att ta med grejer som kan hålla barnet sysselsatt. För oss har det funkat att sitta längre bak i lokalen, kanske vid ett bord där det går att rita. I Carlskyrkan, dit vi ofta går, funkar det eftersom man ser och hör bra ändå. Det är bra om det finns en angränsande lokal, dit man kan gå om det behövs. Det kan också kännas lättare i en församling där det är gott om barn och finns en acceptans för dem. Vi har sällan valt bort gudstjänster, men man kanske ska undvika sådant som "en stilla stund".

I min familj är tron viktig och att gå i kyrkan är något vi vill göra tillsammans. Den är till för alla, oavsett ålder!"

Senast uppdaterad: 14 februari 2019