När Youssef Boukhris kom till Sverige fick hans dröm om studier och kampsportkarriär stryka på foten. I dag är hans mål att hjälpa unga, nyblivna svenskar att nå sina drömmar.
Text Helena Andersson Holmqvist | 14 februari 2019
Kategorier: Spira möter
I kampsportsklubben Unbounds lokaler i Ersängsskolan sväljer
Youssef Boukhris en ipren och vägrar låta sig besegras av sin
vinterförkylning. "Jag tar aldrig ledigt", konstaterar han. Att
Youssef arbetar hårt stämmer. Vid sidan av sitt jobb som social
tolk och pedagogisk resurs på Ersängsskolan driver han Unbound och
arbetar på en ungdomsgård för mellanstadieelever. Kent Wikström,
kollega på skolan, kommer förbi träningslokalen och berättar om hur
viktig Youssef och hans arbete är för skolan och hela området.
Youssefs egen ambition är klar.
- Jag vill att alla elever ska integreras i det svenska
samhället. När de förstår hur samhället fungerar kan de nå sina mål
i livet.
Youssef Boukhris är född och uppvuxen i Tunisien. Han kom till
Sverige och Umeå 2006 som 24-åring. Framför sig såg han möjligheter
att studera för att arbeta med fysisk rehabilitering och fortsätta
träna och kanske tävla i kampsport. Men verkligheten blev en
annan.
- Det blev stopp överallt. Allt kostade pengar. Jag behövde
också hjälpa min familj som var kvar i Tunisien, så fokus hamnade
på att hitta jobb.
Youssef berättar att han ibland var tvungen att sova på gatan
och att mörkret och kylan nästan tog knäcken på honom. Samtidigt
ville han inte ge upp och inte heller välja fel spår i livet.
- Det hade varit lätt. Det fanns människor som erbjöd mat och
husrum mot att jag sålde droger. Men jag tänkte bara på om jag
skulle bli gripen - vad skulle jag säga till mamma?
Youssef fokuserade på att lära sig språket, som han såg som en
nyckel in i samhället och fick så småningom olika tillfälliga jobb.
När han arbetade på ungdomsgård blev han erbjuden ett vikariat som
elevassistent på Ersängsskolan och så småningom en fast
anställning. I dag arbetar han som social tolk och pedagogisk
resurs på låg- och mellanstadiet, där han både hjälper till i
klassrummen och på rasterna. Han tolkar, hittar på aktiviteter och
löser konflikter.
- Det kan lätt bli kulturkrockar när barnen kommer från olika
länder. Jag försöker klara upp missförstånd och lära dem hur de ska
bemöta varandra, att diskutera i stället för att skrika eller
slåss.
I sitt jobb har Youssef nytta av att han talar fyra språk -
svenska, engelska, arabiska och franska. Den som hör Youssef på
skolgården kan dock få intrycket av att han pratar fler än så.
- Jag gillar språk! När det kommer nya elever lär jag mig några
ord på deras språk för att knyta kontakt och för att de ska känna
sig trygga.
En stor del av Youssefs arbete handlar om att vara en länk
mellan skola, elever och föräldrar, särskilt om de är nya i
Sverige. Rättigheter och skyldigheter behöver förklaras, till
exempel friheten i den svenska skolan. Att komma från ett
disciplinerat skolsystem till det svenska, där läraren kan skämta
med eleverna, kan tolkas som att allt är fritt, som att man kommer
och går som man vill.
- Föräldrar och elever behöver få veta vilka värdegrunder vi
arbetar med. Det hjälper dem att integreras och både de och
samhället vinner på det.
För att ytterligare öka integrationen har Youssef och en kollega
startat en ungdomsgård för mellanstadieelever, både för att barnen
ska ha något bra att göra på sin fritid och för att bygga sina egna
relationer med dem.
Youssef har vikarierat som idrottslärare på skolan och han
lyfter gärna in fysiska övningar i sitt nuvarande arbete. Han
inleder veckan med en kort pulsträning för att eleverna ska bli
pigga och använder tai chi-övningar för att hjälpa barn med adhd
att fokusera. Att använda träning för att påverka sinnesstämning är
han van vid, sedan han som nyanländ i Sverige tränade bort
frustration och aggression i skogen.
- När jag gick förbi Iksu såg jag folk träna där inne, men jag
hade inte råd. Jag sprang i skogen och slog på träden. Det hjälpte,
berättar Youssef som är utbildad i fem kampsportsstilar i Tunisien
- kung-fu, kickboxning, tai chi, thaiboxning och street fight.
Youssef menar att kampsport kan vara en väg till ökat
självförtroende. "När du är stark fysiskt känner du dig stark
psykiskt". Den filosofin ligger bakom att han 2014, efter att i
några år ha tränat andra privat, startade kampsportsklubben
Unbound. Ett av målen var att fånga upp ungdomar som skulle kunna
hamna på fel spår i livet, sådana som har problem med skolan och
misstro mot samhället.
- När de tränar på rätt sätt kan de göra sig av med ilskan
inuti. Några har också lyckats tävla och känner att de är värda
något, att om de klarar detta kan de klara annat också, som
skolan.
En av klubbens principer är att vara till för alla, oavsett
etnicitet, kön, ålder, religion och ekonomi. Bland annat har flera
ensamkommande flyktingar tränat där och samtidigt funnit ett extra
hem.
- Det har varit ett sätt för dem att lära sig språket. På
fredagskvällarna har vi också visat film och hjälpt till med läxor.
För många blev klubben en familj, en trygg plats där de blev
accepterade.
För drygt ett år sedan blev klubben tvungen att lämna sin lokal.
Att ha de billigaste avgifterna i stan gav inte tillräckligt med
intäkter. Träningsgrejerna flyttades till en tillfällig lokal i
Ersängsskolan, där Unbounds elitgrupp tränar i dag.
Klubben söker med ljus och lykta efter en ny lokal och kontaktas
hela tiden av personer som vill börja träna.
- Om kommunen förstod hur mycket problem som kan stävjas med
Unbound tror jag de skulle gå in och stödja med en lokal. Tänk så
många barn och ungdomar vi skulle kunna fånga upp med en lokal här
på Ersboda, säger Youssef Boukhris.
Senast uppdaterad: 14 februari 2019

Bild: Malin Grönborg
Youssef Boukhris
Youssef Boukhris
Ålder: 37 år
Familj: Fru, två barn och två bonusbarn.
Arbete: Social tolk och pedagogisk resurs på Ersängsskolan.
Gör på fritiden: Tränar andra och sig själv, dansar, umgås med
familjen.
Senast jag...
…fick en kram:
Nyss av en elev som fyller år i dag
…blev generad:
När jag fick beröm på jobbet
…läste Koranen:
I morse. Jag brukar spela Koranen i bilen, då blir jag lugn.
Morgonen kan vara stressig och jag vill påminna mig om Gud och
tacksamheten inför att leva.
…njöt av livet:
Det gör jag varje dag, även på jobbet. Det händer mycket här, men
blir också mycket skratt. Min filosofi är att göra allt med glädje
och kärlek.
…gjorde motstånd:
Jag arbetar hela tiden mot segregation.
Publicerad i Spira
Han sprang i skogen och slog på träd
På webben
14/2 2019